Fotboll

   Fotboll - ja, det började på lekplatsen i Vallby, i stort sett på samma gång som jag lärde mig gå. Vi dribblade, vi sköt och vi spelade tvåmål - så länge det var ljust och vi fortfarande såg bollen. Så småningom blev vi större och tränade i mer organiserad form på Vallby idrottsplats. I tioårsåldern började man försynt titta till laguppställningen, som sattes upp av pojklagstränaren (och tillika handlanden) Torsten Persson, på anslagstavlan vid väntsalen. Plötsligt en dag stod namnet där, visserligen bland reserverna, men glädjen var oerhörd. Att för första gången springa in på Vallby idrottsplats i den gröna tröjan och de vita byxorna, vilket innebar att man representerade Vallby-Salarps IF, satte spår i en liten pojkes själ. För livet.

   När jag idag åker förbi den transformator som står där idrottsplatsen en gång fanns, 100 meter innan Ludvigs mölla, ja, då känns det tomt. Jag kan fortfarande, lätt, för min inre syn se Sven-Albins nuna sticka ut genom den lucka där han sålde läsk och godis. Och jag kommer aldrig att förstå Simrishamns Kommun.

Profiler har det funnits gott om i Vallby-Salarps IF. De flesta finns självklart med här. I den grönvita dressen har mer än 120 spelare uppträtt. Varendaste en finns med på statistiksidan.

Tränare behövs i alla klubbar. Ett antal gamla slavdrivare synar vi lite närmre i sömmarna.

Slutligen ledare - bra ledare - är oumbärliga. Vi möter dom igen och minns. Visserligen med saknad, men mest med glädje ändå.

[Startsida] [Vallby-Salarp] [Människor] [Fotboll] [Profiler i WIF] [Statistiksidan] [Slavdrivare] [Ledare] [Glimmingehus] [Länkar] [Nyheter] [Gästbok]